Reflektioner efter Awakening Europe

eng_awakening_flyer_front

Innan jag blev frälst trodde jag inte alls på mirakler. Vilket inte är märkligt med tanke på att jag var ateist, det var snarare konsekvent av mig! Men när jag blev frälst och fick vara med om mirakler så myntade jag en fras ”Konstigare saker har hänt” som en respons på att be om bönesvar som kan verka lite tokiga. Jag har sett Gud starta bilar utan bensin, ge människor tillbaka förmågan att gå och ta bort blåmärken och en hel rad andra ”konstiga” mirakel!

Och att Gud skulle kunna använda ett sånt här event som Awakening Europe faller definitivt inom kategorin ”konstigare saker har hänt”. Egentligen är Awakening Europe inget nytt, det är en modern tagning av 1900-talets ”Väckelsemöten” där man åkte runt, spelade och sjöng och bjöd människor till frälsning. Jag menar, det heter ju till och med ”väckelsemöte” fast på engelska Awakening = Väckning. Men det är klart, de väckelsemöten som spreds kring landet under 1900-talet fick nog sin beskärda del av kritik liksom Awakening får idag.

Och visst skulle jag kunna kritisera en rad olika saker från både väckelsemöten och Awakening. Men jag vill hellre se och lyfta fram det positiva från den här helgen.

För det första så tycker jag det är underbart att så många troende kan samlas på en plats, enligt Bibeln så är vi, alla vi som tror på Jesus en familj. Det var en ganska härlig släktträff! Det var en väldigt mäktig upplevelse att med en röst tillbe Gud i en sådan stor skara, det kändes som en försmak på himlen. Och om jag hade varit pappa så hade nog mitt hjärta glatt sig när mina barn kom tillsammans för att sjunga för mig – jag är varken pappa eller Gud, så jag kan inte ens tänka mig hur djupt berörd han som har älskat oss först blir av sådana sammankomster.

folket

För det andra var det hundratals människor som fick ge sig till Jesus, många för första gången, och andra för tusende gången. Dom allra flesta av oss som har varit troende ett tag förstår att kristen tro inte kan byggas enbart på isolerade tillfällen som dessa. Det här livet med Gud handlar om en daglig relation till Gud som förvandlar oss. Men självklart hör sådana här tillfällen till, och självklart är Gud där och möter dem med villiga hjärtan som söker honom.

För det tredje så är det härligt att se Guds folk släppa loss! Det är underbart att se att människor känner sig så pass fri att dom kan hoppa och skutta, skratta och gråta, allt inför tusentals människor. Det blir en underbar stämning av det!

Här vill jag ändå höja ett varningens finger, inte för att jag tycker att det här är direkt fel, utan snarare för att jag är mån om min familj. En härlig stämning är inte lika med Guds närvaro. Jag har varit på en hel del konserter i mitt liv. På dessa tillställningar är det också en väldigt go stämning. Även där blir det väldigt familjärt och kärleksfullt. Det är inte alls konstigt när så många människor kommer samman kring något gemensamt att det blir en speciell stämning. Vi får aldrig tro att vi måste göra sådana här events för att få uppleva Guds närvaro eller för att spendera tid med honom, men vi FÅR göra sådana här events för att söka honom och hans närvaro.

För det fjärde så var predikningarna underbara! Om man är van att predikan ska vara lik en lektion, där man får lära sig något nytt så kanske man blev lite besviken. För majoriteten av predikningarna i helgen var inte ämnade att vara lärande, utan snarare att vara uppmuntrande och utmanande.

Heidi Baker fick i alla fall mig att känna mig som ett litet barn i pappa Guds trygga händer när hon berättade om honom. Hennes huvudbudskap, så som jag hörde det, var att för att kunna nå människor och evangelisera så måste jag personligen inse att jag är ändlöst älskad och det bästa sättet att förstå det är att spendera kvalitetstid med Gud på tu man hand.

Jag har alltid sett upp till Todd White. Som sagt så trodde jag inte på mirakel förut, men när jag fick vara med om dem och sedan höra talas om folk som bad för sjuka så blev jag sjukt peppad! Jag såg en massa videor med Toddan och blev ännu mer peppad. Gud vare tack, jag har fått vara med om en del helanden jag med. Något jag lärde mig än en gång den här helgen var att det inte handlar om mirakel eller prestationer för Gud, utan det handlar om att bli älskad, älska tillbaka och älska vidare. Något som jag behöver bli ständigt påmind om.

Todd White är en spännande figur, om du inte känner till honom rekommenderar jag starkt att du söker upp honom på www.lifestylechristianity.com!

14222157_1237784412952410_6630984318612018063_n

Todd har så otroligt många berättelser om helanden att man blir lite snurrig. Och jag kan verkligen tycka att en sådan snubbe som honom, som ändå har blivit lite av en stjärna inom kristenheten skulle bli högfärdig. Jag har också varit lite rädd för det för hans skull, eftersom jag har sett upp till honom så vill jag inte att han ska falla! Så jag blev glad i helgen när jag hörde honom och hur hans ödmjukhet lyste igenom så tydligt. Även hans budskap, så som jag hörde det, var tydligt: Du måste inse vem du är i Gud och då kommer allt det andra av sig själv. Vilket för mig översätts till att jag behöver spendera mer kvalitetstid med pappa Gud.

Det som var allra mäktigast på den här helgen var dock inte att så många människor fick möjlighet att gå ut på gatorna och sprida Guds kärlek eller att vi samlades så många eller hur bra predikningarna var. Även om det så klart är helt fantastiskt! Nej, det som var mäktigast var på söndagsmorgonen efter Joakim Lundkvist hade predikat (en predikan som förövrigt var suverän, om det hade varit en tävling i retorik hade Jocke vunnit). Ett flertal pastorer samlades på scenen för att be om förlåtelse för att dom har varit delaktiga till oenigheten i kyrkan. Det var så otroligt vackert att se bröder och systrar lägga ner stridsyxor och erkänna varandra och behovet av varandra. Det var underbart att se dessa ta täten och visa på ett sant ledarskap – omvändelse är centralt för den kristna tron och enheten i kyrkan är jätte viktig!

Så vad blir frukten av Awakening Europe? Ja, det återstår ju självklart att se. Det är för tidigt att säga nu vad den bestående frukten skulle kunna vara. Men det är helt klart så att tusentals frön för Guds rike har såtts den här helgen. Och som Bibeln lär oss: vissa sår, vissa vattnar och andra skördar men det är alltid Gud som står får tillväxten. Så som kyrka i Sverige har vi ett ansvar att ta hand om dessa frön. Vi har ett finger med i spelet i vad som händer med frukten.

Jag är inte en som har lätt till tårar (det blir dock lättare och lättare, tack gode Gud!) men den här helgen har mina kinder blivit våta mer gånger än jag kan räkna. Jag har fått möta Gud på ett mäktigt sätt och jag känner mig inspirerad att bli mer älskad och att få älska mer.

”I used to go to all the summercamps I could, and every year I got born again, again. It was amazing! I highly recomend it!” – Shane Claiborne.

Citatet ovant ska inte tas på för stort allvar, självklart kan man bara bli född på nytt en gång, men jag tror innerligt på att man kan få möta Gud och bli uppfylld av honom ändlöst många gånger och att inte ta tillfället i akt när det bjuds är, enligt min ödmjuka åsikt, dumdristigt.

Att Gud skulle kunna bli förhärligad i en stor konsert arena är fullt möjligt, jag menar, konstigare saker har ju hänt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>