Erfarenheter av ångest.

 

Jag satt och skrollade lite i en grupp för människor som tror på Kristus och lider av ångest och tänkte att jag kanske skulle ta och dela med mig av mina erfarenheter – så varför inte göra det i bloggform?

Inledningsvis skulle jag vilja understryka att det inte finns någon fördömelse från min sida överhuvudtaget mot människor som lider av ångest – intentionen med det här inlägget är att få sprida lite hopp.

Sista åren innan jag blev frälst (vilket hände våren 2011) led jag av sporadiska panikångest-attacker. Dom kom egentligen inte väldigt ofta. Däremot fanns alltid en latent ångest, en rädsla för att en attack skulle bryta ut. Jag har förstått i samtal med andra att mina attacker var ganska lindriga i jämförelse med vissa. När en attack kom kunde jag känna att jag var tvungen att fly, springa ut och få luft, tända en cigarett (vilket förövrigt aldrig hjälpte). Det var som om jag fick tunnelseende och världen rasade in över mig. Tanken ”nu kommer jag dö” var alltid närvarande vid dessa tillfällen. Dock har jag varit skonad alla tryck för bröstet och andra kroppsliga manifestationer.

Jag hade väldigt svårt att sova. Jag hade sett en dokumentär av Carl Sagan – Cosmos. Den tog upp universums historia ur ett rent ateistiskt perspektiv. För mig blev det för mycket, jag förstod min litenhet och hur betydelselöst livet var. Jag blev livrädd för att dö och upphöra att existera. Jag låg och tänkte på det här många långa timmar om nätterna. Jag började lyssna på ljudböcker och musik tills jag somnade, bara för att få tankarna på annat.

När jag sedan mötte Jesus så insåg jag att jag faktiskt kommer existera evigt – inledningsvis gjorde det mig inget att det kunde röra sig om helvetets eldar. För mig var det bättre än icke-existensen. Jag har ännu inte lyckats riktigt greppa det enorma löftet om att jag kommer få leva hos honom i evighet. I det ögonblicket när jag kom till tro så försvann min ångest helt och hållet! Jag hade inte längre någon dödsångest och panikångest-attackerna försvann. Helt av nåd, helt utan min förtjänst. Jag är väldigt tacksam för det!

Jag har haft ett par ångest-attacker efteråt ändå, men det har varit i ”extremfall”. Ett tillfälle var 2012 när jag följde med ett gäng på missionsresa till Kenya – det finns mycket att berätta om denna resa! Den första dagen vi var där så satt vi på ett typ av café och drack Coca Cola (cola finns överallt, det är nästan sjukligt!). Alla nya intrycken, värmen, kulturchocken, sanden och vetskapen om att jag var hundratals mil hemifrån föll in över mig och jag fick grov ångest. Jag såg mig över bordet där min vän Simon satt och jag bad honom, som av reflex, att läsa psalm 23 för mig. När han gjorde det så kände jag hur ångesten, vers för vers släppte. Ett så otroligt fint mirakel – inte bara för att Jesus tog min ångest men han lärde mig också något viktigt om Bibeln. Nämligen att det finns faktisk kraft däri.

Långt senare så skulle jag predika i en fin liten kyrka utanför Sundsvall. Jag hade min predikan förberedd och klar! Men under lovsången alldeles innan jag skulle kliva upp så känner jag i mitt inre en viskning ”Jag vill att du ska berätta om hur du har blivit av med din ångest.” Ibland så är även jag lydig! Jag lyckades baka in ovanstående berättelser i min predikan, det kändes verkligen att Gud var med den kvällen. Efteråt så kommer en man fram till mig som jag aldrig har sett förut. Det är en ganska liten församling och jag känner människorna ganska väl så jag var lite förvånad över ett nytt ansikte. Han var väldigt berörd och han berättade för mig att undertiden som jag predikade så hade Gud steg för steg lyft av honom hans ångest som han hade burit på i många långa år!! Jag blev helt paff!

Så varför vill jag skriva om det här nu? Jag tyckte mig höra samma viskning ”skriv ett blogginlägg och berätta!” Så jag skrivet inte ett dugg för att jag ska verka häftig eller duktig på något vis! Jag skriver inte heller för att trycka ned någon som har bett om frihet från ångest och inte upplevt genombrott än. Jag skriver för att jag hoppas att det kan få inge hopp, att Gud faktiskt verkar och att han bryr sig om oss och våra känsloliv.

Det bör tilläggas när man pratar om det här ämnet, att det inte är något fel att lida av ångest. Det gör en inte till en sämre kristen eller sämre människa för den delen. Det finns tusen och en orsaker till varför vi lider av ångest och det vore naivt att säga att bara en bön skulle ta bort alltihopa. Samtidigt vill jag aldrig ta bort möjligheten att Gud svarar på bönen! Det viktiga är att förstå att Gud kan vända på allt lidande till något vackert. Det går oss ofta förbi idag men Gud själv led av ångest! När Kristus bad inför sin korsfästelse i Getsemane så drabbades han av så svår ångest att han svettades blod! Han visste vad han skulle utstå de kommande dagarna. Det var inte bara hånen, de falska anklagelserna, slagen eller ens själva korset som skrämde honom mest. Nej, som jag ser det var det som skrämde honom mest att han skulle ta på sig våra synder – faktiskt, fysiskt, själsligt och andligt! Han bar bokstavligen hela världens lidanden på sig. Detta för mig är en tröst på så många plan, inte minst för att det betyder att Hebreerbrevets ord gäller oss som har haft eller har ångest: ”Vi har inte en
överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid” (Heb 4:15-16). Han har medlidande med oss! Han vet hur det känns och han är med oss mitt i allt det där. Genom Guds kraft tror jag också att vi kan på ett liknande sätt bära vårt lidande. Gud har en plan för våra liv som är långt bortom vårt förstånd – men han har lovat ”Allt kommer samverka till det bästa” (Rom 8:28). Det innebär att allt vi går igenom, vad det än är, kommer Gud på något förunderligt sätt lyckas vända till något vackert.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>